Tallowbalsam med Bourbon Vanilj: När jag började smeta nötfett i ansiktet

Så. Tallow. Nötfett. På huden. Det låter ju... ja. Det låter som något man gör när man har slut på allt annat. Men hör på. Jag satt här för några månader sen, mitt i vintern, och mina händer var så torra att de sprack vid knogarna. Som papper. Eller gammalt läder. Jag hade provat allt i hyllan, från dyra parfymfria krämer till grejer som luktade sjukhus. Inget funka. Sen kom jag ner i ett internet-hål. Du vet, klockan är halv två, du ska bara söka på "torr hud vinter" och plötsligt är du tre timmar in i ett forum där folk pratar om att koka fett hemma. Och ordet tallowbalsam dök upp. Om och om igen. Folk svor vid det. Jag var skeptisk, men min hud var desperat. Så jag beställde en burk Whipped Tallow Balm i smaken Bourbon Vanilj från en liten shop på Etsy. Och herregud.

Jag menar, det är ju inte direkt en ny uppfinning. Det kändes lite som att gå tillbaka i tiden.

Hur jag ens kom på tanken att prova tallow

Det började med mormor, tror jag. Inte att hon använde det, men hon hade alltid såna där gamla huskurer. Gåslever för det ena, kamomillte för det andra. En gång när jag var liten och hade så mycket eksem att det gjorde ont att röra mig, kom hon med en burk med någon mörk, tjock salva. "Det här är det enda som funkar," sa hon. Luktade... jord. Och djur. Jag minns att jag tyckte det var äckligt. Men det funkade. Så när jag läste om tallow, tänkte jag på den där burken. Det är samma princip, typ. Använda det som finns, det nära till hands. Innan alla kemikalier och fabriker. Folk har smort in sig med animaliska fetter i tusen år. Romarna gjorde det. Bonder gjorde det. Det var bara... så man skötte sig. Sen kom vaselin och mineralolja på burk, och plötsligt var talg något man bara använde till stearinljus och såpa. Det blev "äckligt". Inte lyxigt. Men nu, alltså. Nu verkar det komma tillbaka. Lite överallt. Som en motreaktion mot all plast och allt som kommer i pumpflaska med tio stavelser långa ingredienser.

Jag beställde min burk en tisdag. Det regnade. Jag satt i köket och min ena fot hade somnat. Sånt där onödigt minne som fastnar.

Så här är det att använda nötfett som ansiktskräm

När den kom, förväntade jag mig värre. Burken var fin, faktiskt. Enkelt glas. Inget trams. Jag öppnade den och... ja, jo. Den luktar. Men inte på det sättet jag var rädd för. Inte "kött" eller "gammalt fett". Den här med bourbonvanilj luktar som... ja, vanilj. Men inte glass eller godis. Mer som en riktig vaniljstång som legat bredvid en bit trä. Lite varm. Lite mysig. Inget starkt. Konsistensen är det konstiga. Den är vispad, så den är superljum och luftig. Som ett moln. Men när du tar på den med fingret, så smälter den direkt. Blir nästan oljig för en sekund. Sen, när du smetar ut den på huden, försvinner den. På riktigt. Det är det som chockade mig mest. Jag trodde jag skulle bli blank som en donut i en hel timme. Men nej. Den sugs in. Snabbt. Huden känns... mjuk. Inte kladdig. Inte seg. Bara mjuk. Som om den andades ut.

Jag började försiktigt. Bara på händerna. På knogarna som spruckit. Efter två dagar var sprickorna inte röda längre. Efter en vecka var de borta. Jag vågade mig upp till ansiktet. Jag har kombinationshy, lite oljig i T-zonen, så jag var nojig för att den skulle täppa till porerna. Men det gjorde den inte. Jag använder den som nattkräm nu. Sätter på ett lager innan jag somnar. På morgonen är huden lugn. Ingen rödhet. Inga torra fläckar kring näsan. Det är svårt att beskriva. Den gör inte något dramatiskt. Den bara... låter huden vara. Fixar skyddsbarriären. Som den ska vara.

Varför tallow för hud ens fungerar

Här är grejen som faktiskt är rätt intressant, även om jag inte är nån expert. Jag läste på lite efter att jag börjat använda den. Talg från gräsbeteskor (som den här är gjord på, den kommer från Frankrike) har en fettsyrasammansättning som är otroligt lik vårt eget hudtalg. Vårt skinn känner igen det. Det är som att ge det exakt det byggmaterialet det redan är van vid. Så det absorberas djupt. Det lurade inte skinnet med något konstigt, det gav det precis vad det vill ha. Mineralolja däremot, som finns i typ alla billiga lotions, ligger bara ovanpå. Som ett plastlager. Det låser inne fukt, ja, men det andas inte. Det matar inte huden. Talg gör båda delarna.

Det är därför det är så bra för extremt torra grejer. Som psoriasis. Eller vintereksem. Eller spruckna läppar. Jag har använt den på läpparna också. Funkar bättre än någon läppbalsam jag nånsin haft. Det är lite kul att tänka på. Att det som var en vardagsvara för hundratals år sen, som man sen skämdes för och gömde undan, faktiskt är ett superkraftigt hudvårdningsmedel. Det är inte "gammalt" för att det är dåligt. Det är "gammalt" för att det funkar. Och det har alltid funkat. Vi glömde bara bort det ett tag.

Jag har fått frågan om det är etiskt eller hållbart. Det är en bra fråga. För mig handlar det om att inte slösa. Den här tallown är en biprodukt från köttindustrin. Den använder något som annars kanske hade kastats eller använts till mindre bra saker. Att göra den till en hudvårdsprodukt känns som ett smart sätt att använda hela djuret. Ingen slöseri. Och gräsbeteskor är ju en bättre miljö än massa sojaodling för att göra konstgjorda oljor, kanske. Jag vet inte. Det känns iallafall mer genomtänkt.

Mina resultat efter några veckor (och en tangent om Denver)

Jag är på min andra burk nu. Den första räckte i typ två månader, och jag använde den överallt. Händer, ansikte, läppar, armbågar. Mina armbågar har inte varit så här mjuka sen... jag vet inte. På riktigt. De brukade vara sträva och mörka. Nu är de bara hud. Det låter så dumt att säga högt.

Hela min hudkvalité har förändrats. Den är mer resilient. Vintervinden biter inte lika hårt. Jag behöver inte smörja in mig fem gånger om dagen. En gång på morgonen, en gång på kvällen. Klart. Det är så mycket enklare. Och det är roligt att ha en så enkel rutin. En burk. En ingrediens. Istället för tio flaskor med olika syror och peptider som jag inte kan uttala.

Tangent: Det här fick mig att tänka på ett hotell i Denver för några år sen. De hade en såpdosa i duschen som luktade så himla gott. Jag frågade receptionen var jag kunde köpa den. "Åh, den tillverkar en lokal kvinna, vi har bara små flaskor," sa de. Jag köpte en. Den kostade skjortan. Och den gjorde min hud så torr efter en vecka. Så ironiskt. Att något som luktar så "lyxigt" och är så dyrt kan vara så dåligt för en. Och sen har du den här tallowbalsamen. Som i princip är kokt fett. Och den funkar. Livet är konstigt.

Jag har tipsat min syster om den. Hon har psoriasis på armarna. Hon var äcklad först. "Talg? Allvarligt?" Men hon provade. Och hon skickade ett sms förra veckan: "Vad heter den där shopen igen?" Det säger väl något.

Korta frågor jag brukar få

Är nötfett bra för ansiktet? Ja, det kan vara det. För många iallafall. Eftersom det liknar vårt eget hudtalg så bra, accepterar huden det lätt. Det täpper inte igen porerna om det är rent och bra kvalité. Det matar huden på ett sätt den förstår. Det är inte för alla, men för torr, känslig eller skadad hud är det ofta ett mirakel.

Luktar tallowbalsam kött? Den här med bourbonvanilj gör inte det. Den luktar varm vanilj och lite... mys. Jordnöt? Nej. Trä? Kanske. Det är en väldigt naturlig doft. Den är inte söt. Den är inte stark. Den försvinner ganska fort efter du satt på den. Vissa tallowbalsamer är oscentade och kan lukta mer neutralt eller lite "nötigt". Men inte äckligt.

Var köper man sånt här? Jag köpte min på Etsy. Det finns en massa små tillverkare där som gör det för hand. Det är bra för man får ofta riktigt bra kvalité på talgen – gräsbeteskor, ingen skit. Den jag har är från en shop som heter nåt med "Heritage" eller "Apothecary". Jag är dålig på namn. Men om du söker på "whipped tallow balm" där så poppar det upp. Det är inte billigt, men en burk räcker länge.

Så ja. Det var min lilla historia om talg. Från att ha varit skeptisk till att nu ha en burk bredvid sängen alltid. Det känns bra att använda något så enkelt. Något med historia. Något som faktiskt funkar utan att vara komplicerat. Om du har problem med torr hud, speciellt nu på vintern, och är trött på att inte få nåt att funka... ja. Det kanske är värt att prova nåt gammalt nytt igen. Jag gör det iallafall. Beställer nog en burk till snart.