Ananas Tallow Balsam: När jag började smeta nötfett i ansiktet

Så jag köpte en burk med vispad tallow balsam. Ananas doft. Det var typ en tisdag. Minns inte varför. Kanske var det sent, typ 23:47, och jag scrollade på Etsy. Såg den där. Tänkte: vad i hela friden är det här? Nötfett? Till ansiktet? Lät som något min farmor skulle ha haft i skafferiet 1952. Inte som en skönhetsprodukt. Men doften sa ananas. Tropisk semesterkänsla. Och mina händer såg ut som gamla reptilskinn. Hade testat allt från apoteket. Dyra grejer i glasflaskor. Inget funka. Så jag tänkte: äh, varför inte? Det värsta som kan hända är väl att jag luktar som en grillad biff med ananasgarnityr.

Beställde den. Från någon liten shop i Frankrike tror jag. Vispad tallow balsam av gräsbeteskött. Lät fancy. Och konstigt. Väldigt konstigt.

Hur jag kom på tanken att prova tallow på huden

Alltså. Jag hade hört något om det förut. Nån på internet pratade om talg. Talg? Som i ljus? Nä, det är nötfett. Suet. Man använde det förr. Innan allt blev kemikalier och plastförpackningar. Tänkte inte mer på det. Sen var det vinter. Riktig vinter. Luften var så torr att det kändes som att andas sandpapper. Ansiktet sprack. Läpparna. Knogarna. Dom där djupa sprickorna på händerna som blöder. Hemskt.

Köpte en dyr kräm. Den blåa från det där svenska märket. Den gjorde ingenting. Bara låg ovanpå. Kändes som att ha plastfolie på händerna. Så jag kom ihåg talg-grejen. Googlade lite halvdåsigt. ”Är tallow bra för huden?” ”Biff talg skönhet.” Fick upp en massa trådar. Folk som svor vid det. För hudsjukdomar som psoriasis. För torr hud. För allt. Argumentet var att det liknar vårt eget hudtalg. Våra egna oljor. Så huden absorberar det lätt. Det är inte som mineralolja som bara sitter på ytan. Det går in.

Lät vettigt. På nåt sätt. Ändå konstigt. Att tänka sig: jag ska smeta in mig med nötfett. Från en ko. Det är ju det man steker pommes i.

Men desperation är en stark motivator. Och doften ananas lät trevligare än att lukta fett. Så jag klickade köp.

Varför nötfett för hud faktiskt är en bra idé (trots att det låter äckligt)

Jag måste försvara det här lite. För jag vet vad du tänker. Jag tänkte samma sak.

Det låter äckligt. Det är det inte. Inte när det är renat och vispat. Det är inte som att ta en bit från köttdisken och gno dig i ansiktet. Det är en process. De tar fettet från gräsbeteskor. Rensar det. Vispar det till en luftig, mjuk balm. Konsistensen är… konstig. Inte gelé. Inte kräm. Lite som smör som är mjukt men inte smält. Jag vet inte. Svårt att beskriva. Doften är ananas. På riktigt. Inte kemisk ananas. Mer som om nån pressat en ananas i närheten. En söt, lite tropisk doft. Inget jätte starkt. Cheerful, som dom sa. Sommar. Man blir glad av det.

Och här är grejen – det funkar. Jag vet inte varför jag är så förvånad. Gamla saker brukar funka. Dom har använt animaliska fetter i årtusenden. Innan petroleum fanns. Lanolin från får. Bivax. Honung. Det är inte en ny, revolutionerande uppfinning. Det är ett gammalt knep som kommit tillbaka.

Min hud suger upp det. Direkt. Det känns inte fet eller tjockt. Bara… mjukt. Som om huden drack upp det. Efter en minut känns det inte som nånting alls. Bara hud. Mjuk hud. Inte spänd eller torr.

Jag började med händerna. Dom värsta sprickorna. Efter två dagar var dom inte röda längre. Efter en vecka kunde jag böja fingrarna utan att det sprack. Det var nästan lite läskigt. Så bra. Jag testade på ansiktet. Var rädd för finnar. Men inget hände. Inga porer täpptes till. Tvärtom. Huden blev lugnare. Mindre rodnad. Som om den slutade kämpa emot.

Så ja. Det låter konstigt. Men det är logiskt. Vår hud förstår det här fettet. Den vet vad den ska göra med det. Till skillnad från alla konstiga polymerer och silikoner i vanliga krämer.

Min hud efter några veckor med den här ananas-burken

Jag har använt den nu i typ… tre veckor? Fyra? Tiden flyger. Burken står på mitt nattygsbord. Ser lite kul ut. En enkel burk med etikett. Doften är första jag känner på morgonen. Gör en glad.

Resultat. Alltså. Jag vill inte låta som en reklam. Men det är skillnad.

Mina händer ser ut som händer igen. Inte som någons gamla arbetshandskar. Knogarna är mjuka. Nagelbanden är inte torra och fräsiga. Jag kan ta i saker utan att det gör ont. Enkla saker. Som att öppna en burk. Det hade jag glömt hur det kändes.

Ansiktet. Det är svårare att beskriva. Det ser inte ”yngre” ut eller nåt sånt trams. Det ser… utvilat ut. Mindre trött. Rodnaden på kinderna (jag har lite rosacea-aktigt nåt) har lagt sig. Den är inte borta. Men den är lugnare. Som om huden inte är så arg längre. Den känns jämn. Inte flagnig kring näsan. Inte spänd på pannan.

Och jag använder den överallt. På armbågarna. Dom var som skorpior. Nu är dom mjuka. På hälarna. På läpparna innan jag somnar. Det är som en universallösning. Jag har slutat med alla andra krämer. Har bara den här burken och en ansiktsrengöring. Det är skönt. Mindre grejer i badrummet.

En grej jag märkte: det varar länge. En liten nypa räcker. Burken kommer hålla i månader. Så priset, som kändes lite i högre laget först, är faktiskt okej. Jämfört med att köpa fem olja specialkrämer som inte funkar.

Ska jag köpa den igen? (Och var du hittar den)

Ja. Det ska jag. Jag är halvvägs genom burken nu. Och jag har redan i bakhuvudet att jag måste beställa en ny snart. Så jag inte tar slut.

Jag köpte min från en shop på Etsy. Kommer inte ihåg namnet. Men om du söker på ”whipped tallow balm pineapple” eller ”vispad talg balsam” så kommer den upp. Den är från Frankrike. Gräsbeteskött. Allt det där. Det står på etiketten. Frakt tog några dar. Kom i en fin liten ask. Ingen stor grej.

Har tipsat min syster om den. Hon har psoriasis på armarna. Hon är skeptisk. Men jag tror hon kommer prova. Jag sa bara: ”Det låter knäppt. Men prova. Det är den enda grejen som funkat på mina händer på år.” Hon brukar lyssna på mig när det kommer till hud. Jag har haft alla problem.

Så. Om du är nyfiken. Om din hud är torr, arg, flagnig, eller bara… olycklig. Så kan det här vara värt ett försök. Det är inte en mirakelkur. Det är bara ett väldigt, väldigt bra fett som din hud förstår sig på. Och det luktar ananas. Vilket är ett plus.

Jag är glad att jag kom förbi konstigheten. Att jag inte brydde mig om att det lät äckligt. För nu har jag mjuka händer. Och det har jag inte haft på flera vintrar. Så. Där har du det.

Korta frågor jag får ofta

Är nötfett bra för ansiktet? Ja, det tycker jag. För det liknar vårt eget hudtalg väldigt mycket. Så huden vet vad den ska göra med det, absorberar det djupare. Det är inte som en van kräm som sitter ovanpå. Det matar huden på ett sätt den förstår. Gammal kunskap. Nytt för oss.

Täpper tallow balsam till porerna? Inte för mig. Jag är lite benägen för finnar. Men den här gjorde ingenting. Tvärtom. Huden blev lugnare. Jag tror det är för att den är så lik vårt eget talg. Så porerna känner igen det, blir inte rädda och täpper till sig. Den är icke-komedogen, tror jag det heter. Men jag är ingen expert. Bara en som testat.

Hur luktar den här ananas tallow balmen? Bra fråga. Inte som grillat kött, om det är det du undrar. Den luktar… ananas. På riktigt. En söt, fruktig doft. Inte överväldigande. Mer som en ananas doftar när du skär den. Lite tropiskt. Lite sommar. Det är en glad doft. Den försvinner ganska snabbt på huden. Men när du öppnar burken kommer det ananas. Inga konstigheter.

Så ja. Det var min lilla historia om nötfett och ananas. Om du testar, hoppas jag det funkar för dig. Det gjorde det för mig. Och nu måste jag gå och smörja in mina armbågar. Dom börjar kännas lite torra igen. Sånt här slutar aldrig. Men nu har jag i alla fall en burk som hjälper.