Ananas Tallow Ballem: När jag började smeta nötköttsfett i ansiktet
Jag satt här en tisdagskväll, typ den 15:e januari eller nåt, och fryste. Vintern i år är nåt annat. Huden på händerna såg ut som en gammal karta, sprucken och torr. Jag hade precis scrollat färdigt på Etsy, letat efter nåt som inte kostade en månadshyra, och kom över den här grejen: en vispad tallow balle med ananasdoft. Tallow. Som i nötköttsfett. Till ansiktet. Det lät… ja. Men nåt i beskrivningen, nåt om att det var ”som hudens eget talg”, fick mig att klicka köp. Här är vad som hände sen.
Jag måste vara ärlig, tanken var lite äcklig först. Köttfett? På mig? Men sen kom jag ihåg min mormor. Hon hade alltid en burk med nåt vitt, salvelseaktigt i köket. Använde det på händerna efter disk. ”Gammal bondemedicin,” sa hon bara. Jag ringde min mamma och frågga. ”Javisst,” sa hon. ”Farmor använde renister, det var väl talg blandat med nåt. Alla gjorde det förr.” Så det här med traditionell tallow hudvård är ingen ny, trendig grej. Det är typ sånt man glömde bort när alla flaskor med kemikalier kom, och nu hittar man tillbaka till det. Ironiskt, eller hur?
Hur jag kom över köttfetthetsnojan
Burken kom i ett enkelt postpaket från Frankrike. Jag öppnade den i köket, katten tittade misstänksamt. Doften slog emot mig direkt. Inte ananas som en godis, mer som… fan, hur ska jag förklara. Som om någon pressade en riktig, lite omogen ananas i rummet bredvid. Söt, men inte sockrig. Fruktig på ett luftigt sätt. Inget syntetiskt. Det var en bra första chock.
Konsistensen var konstig. Jag hade förväntat mig nåt vaselinaktigt. Det här var tjockt. Riktigt tjockt. Som kallt smör som stått framme en stund. Men när jag tog lite på fingret och försökte smälta det, blev det mjukt. Nästan luftigt, precis som det stod ”vispad”. Jag stod där, med katten som stirrade, och tänkte ”okej, nu gör vi det”. Smorde in händerna först. För de såg ju ut att behöva det mest. Det kändes… tjockt. Jag var säker på att det skulle bli en oljig hinna. Men efter några minuter? Inget. Bara mjukt. Inte kladdigt alls. Huden drack upp det typ. Det var den största överraskningen. Jag gick och tvättade disk med varmt vatten efter en halvtimme, och händerna kändes fortfarande skyddade. Inte flagnande. Det var då jag tänkte ”hmm”.
Varför tallow för hud faktiskt är en grej
Så jag gick ner i ett internet-hål. En söndag eftermiddag, regnade ute, perfekt för att läsa konstiga saker. Tallow, alltså renat nötfett, har använts i århundraden. Årtusenden, till och med. Romarna smorde in sig med oljor och animaliska fetter efter bad. På landsbygden här i Norden var det en självklarhet att använda det man hade – och talg från kor var värdefullt, inte bara till ljus. Det är rikt på fettämnen som liknar dem vår egen hud producerar. Så när du smörjer in med tallow, lurar du inte huden med nåt främmande. Du ger den nåt den redan känner igen. Det är därför det kan vara bra för sånt som eksem eller psoriasis, läste jag. Huden blir inte irriterad för den fattar vad det är.
All den här infon gjorde mig lugnare. Det här var inte nåt knäppt, nyuppfunnet. Det var gammalt. Testat. Glömt bort. Och nu kommer det tillbaka, i finare burkar och med ananasdoft. Det är hela den naturliga hudvårdens comeback i ett nötskal. Folk är trötta på att läsa ingredienslistor med tjugo ord de inte kan uttala. De vill tillbaka till enkelhet. Jag är en av dem, visar det sig.
Min hud efter några veckor med ananas-ballemen
Jag började använda den på ansiktet också. Bara på kvällen, efter jag tvättat mig. Ansiktet kändes stramt av vintern. Första gången var jag nervös för finnar. Men jag tänkte på mormor igen och körde. En liten, liten mängd. Smälte den mellan fingrarna först. Sen försiktigt in i ansiktet.
Resultatet var inte omedelbart. Men efter kanske en vecka? Jag vaknade och ansiktet kändes… lugnt. Inte oljigt, inte torrt. Bara neutralt. Som om det inte hade nåt att bevisa. De där torra fläckarna vid näsvingarna, som alltid kom i januari, började jämna ut sig. Och händerna – herregud – händerna var mjuka. Jag kunde inte sluta känna på knogarna. De var släta. Inte spruckna. Jag visade min sambo. ”Vad har du gjort?” sa han. ”Köttfett,” sa jag. Han skakade på huvudet och gick. Men han kände på händerna mina senare och sa ”oj”.
Den bästa testen var en lördagmorgon. Jag skulle ut och skotta snö. Glömde handskar. Händerna blev iskalla, röda, och jag torkade dem på jeansen efteråt. Förr skulle de spruckit och blivit ömma. Jag gick in, tvättade dem, smorde in med ananas-ballemen. Inga sprickor. Bara lite röda ett tag. Det var då jag blev övertygad. Det här var ingen placebo. Det här funkade på riktigt.
Ska jag köpa den igen? Eller vad tror du
Jag är på min första burk fortfarande. Den räcker sjukt länge för man behöver så lite. Men ja, jag har redan sparat tillverkarens Etsy-shop i bokmärkena. Det finns andra dofter där också. Jag tänker nog prova nåt oscentat nästa gång, bara för att. Men ananasdoften… den gör mig glad. Den påminner om nåt annat än grå slask och mörker. Det är som en liten, två-minuters semester när jag smörjer in mig på kvällen. Katten gillar den fortfarande inte, förresten. Han fnyser och går.
Så, om du är nyfiken på den här traditionella tallow hudvården, om din hud känner sig förrådd av vintern eller bara av alla produkter… kanske det är värt ett försök. Det känns inte glamoröst. Det känns ärligt. Som att lita på att gamla lösningar ibland är de bästa, bara vi minns dem. Jag är glad att jag kom ihåg mormor den där kvällen. Och glad att någon i Frankrike vispar fett och tillsätter ananasessens åt mig.
Några snabba frågor jag får
Är nötköttstalg bra för ansiktet? Ja, för många. Eftersom det liknar vårt eget talg så bra, så absorberas det och irriterar sällan. Det är som att ge hunden vad den redan förstår. Min känsliga hud tyckte om det.
Täpper tallow till porerna? Inte i min erfarenhet. Tvärtom. För att det matchar huden så bra, så sitter det inte ovanpå och täpper till. Det sjunker in. Man ska bara använda lite. Riktigt lite.
Hur luktar den här ananas-tallow ballmen? Som en riktig, färsk ananas som någon precis skurit upp i köket. Inte som godis eller en stearinljusdoft. Fruktig och lätt. Doften försvinner ganska snabbt efter man smörjer in, men de första minuterna är riktigt trevliga.
Om du vill testa, jag köpte min från en liten shop på Etsy som gör allt för hand i Frankrike. Jag länkar inte här, men du hittar den om du söker på vispad tallow och ananas. Det var allt. Min hud är nöjd, jag är nöjd, och nu ska jag ha en kopp te.
