Päron-tallow: Det här var konstigt nog det som fungerade för min hud
Jag skriver det här på mobilen, halvvägs genom en öl, och det är typ 8 grader ute. Min hud hatar vinter. Hatade. Den är sån där kombinationsgrej, men på vintern blir den torr som fnöske på kinderna samtidigt som pannan fortsätter lysa som en oljerigg. Jag har provat allt. Dyra krämer från apoteket som kändes som att smörja in ansiktet med silikon, billiga som inte gjorde ett skvatt, ren sheasmör som bara satt ovanpå och klibbade. Alltså inget funkade. Så jag var desperat nog att beställa något som lät… ja, konstigt. En kräm gjord på nötfett. Tallow. Visste inte ens hur man uttalade det. Tjälow? Tallå? Men den här var vispad och hade päronsmak, från någon liten shop på Etsy, och jag tänkte vad fan, det kan inte bli sämre.
Så det här är min ärliga åsikt om Whipped Tallow Balm i smaken Pear. En naturlig fuktkräm gjord på gräsbetat nötfett. Det låter ju som något man skulle använda på sadlar, inte i ansiktet. Men här sitter jag, flera veckor senare, och min hud har inte känts så här normal på åratal. Det är så sjukt. Jag förstår inte riktigt hur det fungerar, men det gör det.
Hur jag kom på att prova fett på ansiktet
Alltså, det började med att jag scrollade förbi något på Instagram. Nån pratade om att tallow, alltså nötfett, är likt vårt eget hudtalg. Så det absorberas typ djupare. Jag var skeptisk. Minns att jag satt i soffan, foten somnade, och tänkte ”är det här verkligen nästa steg efter att ha haft hyaluronsyra och ceramider i alla år? Tillbaka till basics? Till fett?”. Men jag var så trött på att känna mig spänd i ansiktet. Speciellt efter duschen. Kinderna kändes som om någon drog åt skinnet. Och ändå fick jag fortfarande finnar vid tinningarna. En mardröm.
Jag hade en hel hylla med saker som misslyckats. En blå tub från ett känt märke som kostade en förmögenhet och lämnade ett vitt lager. En grön flaska som luktade kemiskt och brände lite. En ”superljuv” gel som bara försvann på tre sekunder och lämnade mig lika torr. Jag tittade på den där Etsy-shopen. Den såg inte flashig ut. Bara några enkla bilder på burkar. ”Gräsbetat.” ”Vispat.” ”Päron.” Det lät åtminstone gott. Så jag slog till. Klick. Väntade och förväntade mig inget.
Att använda tallow balm första gången (det var lite udda)
Burken kom i ett enkelt papper. Inget glam. Jag öppnade den vid köksbordet, bredvid en kaffefläck som aldrig går bort. Första intrycket: Konsistensen var… annorlunda. Inte en kräm. Inte en gel. Mer som vispad, riktigt smörig smörkräm? Lite som om man vispat mascarpone riktigt hårt. Doften. Okej, här måste jag förklara. Den luktar inte som ett päron du äter. Inte alls. Den luktar mer… frisk. Lätt söt. Som om någon hade en päronklyfta i rummet bredvid för länge sen. Väldigt svag. Ingen parfymdoft. Bara något lätt.
Jag tog lite på fingret. Den var kall. Sen smälte den direkt när jag förde över till kinden. Det var det konstigaste. Den försvann. Inte som mina andra krämer som sitter och glänser eller klibbar. Den bara… sjönk in. Jag gned in den över hela ansiktet. Kändes inget. Bara mjukt. Lite förvånad satt jag där. Väntade på att den skulle kännas fet eller konstig. Inget hände. Bara att ansiktet slutade kännas som ett skal. Det var första gången på månader.
Så här använder jag den nu: Efter jag tvättat ansiktet på kvällen, medans håret fortfarande droppar på axlarna. En liten, liten mängd. Mindre än en ärta. Smälter mellan fingrarna först sen över ansiktet och halsen. Ibland tar jag lite extra på de där supertorra fläckarna vid munvinklarna. På morgonen, om det är riktigt kallt ute, tar jag en mikroskopisk mängd innan foundation. Fungerar bättre än primer. Seriöst.
Min hud efter några veckor med nötfett
Det här är den konstiga delen. Det är inget dramatiskt. Ingen ”omvandling”. Det är subtilt. Men efter typ… tio dagar?… märkte jag att jag inte tänkte på min hud längre.
Förr tänkte jag på den hela tiden. ”Känns den spänd nu?” ”Glänser jag?” ”Ser jag flagnig ut?”. Nu… inget. Den bara finns. Den känns inte som något. Vilket är det bästa tecknet. Kinderna är mjuka utan att vara oljiga. Pannan är lugn. De där små, irriterade knölarna jag brukade få vid hårlinjen är borta. Inte en enda. Och det värsta med vintern, de där sprickorna vid näsvingarna som brände när man log? Borta. Som bortblåsta.
Jag minns en specifik morgon. Det var minusgrader ute, jag cyklade till jobbet. Vinden bet i ansiktet. Förr skulle jag komma in och känna hur huden var stel och torr, nästan öm. Den dagen kom jag in, torkade näsan, och kände… ingenting. Bara normal hud. Det var då jag fattade. Den här tallow grejen, den bygger upp något slags skydd. Den är inte bara en kräm man sätter ovanpå, den reparerar väl nånting.
Jag har inte köpt en ny dyr kräm sen dess. Jag är på min andra burk. Beställde en till åt morsan också, hon har ännu torrare hud. Hon ringde och sa ”vad är det här för magiskt smör?”. Hon gillade också att det inte luktade gammalt fruntimmer.
Skaffar jag mer? Tja.
Ja. Det gör jag. Det är inte en mirakelkur för rynkor eller så. Jag ser lika gammal ut som jag är. Men min hud känns frisk. Den känns hydrerad, på riktigt. Inte bara fuktad i ytan. Den känns stark. Som att den kan hantera kylan och inomhusvärman utan att gå sönder.
Om du har hud som min – torr på vissa ställen, lite problematisk på andra, och helt omöjlig på vintern – så kan den här tallow balmen för torr och känslig hud vara värt ett försök. Det är den bästa tallow-krämen jag provat för just den kombon av besvär. En naturlig fuktkräm som faktiskt gör något. Det låter ju nästan för bra. Men ibland är de enklaste lösningarna de som funkar. Tillbaka till basics. Fast med en lätt, fräsch doft av päron.
Jag köpte min från en shop som heter något med ”French Tallow” på Etsy. Dom gör det själva i Frankrike, vispar det för hand tror jag. Det är ingen stor fabrik. Det känns… ärligt. Jag gillar det.
Korta frågor jag ofta får
Är nötfett bra för ansiktet? Ja, det verkar så. För mig fungerade det. Tänker att om det är noggrant rengjort och vispat från gräsbetat nöt, så är det ett rent, naturligt fett. Kroppen känner igen det typ. Bättre än en massa kemiska grejer jag inte kan uttala.
Täpper tallow till porerna? Inte för mig. Tvärtom. Min hud andas bättre nu. Jag tror det är för att den absorberas så djupt, den ligger inte och täpper till ytan. Den lämnar ingen hinna. Bara mjuk hud.
Hur luktar päron-tallow balmen? Svårt att beskriva. Inte som godis. Mer som en doft av något friskt och lite fruktigt, men jättesvag. Som en minne av päron. Den försvinner efter någon minut. Ingen stark parfym alls.
