Lavender Tallow Balm: När jag slutade köpa dyra krämer och testade nötfett istället
Så jag satt där. Klockan var typ halv elva på en tisdag, tror jag. Min hy var… den var inte arg. Den var trött. Som ett gammalt, utslitet tyg. Jag hade precis lagt på min tredje produkt för kvällen – en toner, en serum, en mjukgörande kräm som kostade lika mycket som en middag ute. Den kändes kall och lite klibbig. Jag tittade ner på den där lilla svarta burken. Tänkte: Vad håller jag på med egentligen? Det var så jag hamnade på Etsy och såg den. Whipped Tallow Balm. Lavender. Nötfett. Vispad. Till ansiktet. Jag skrattade faktiskt högt. Sen beställde jag den. För 289 kronor. Plus frakt. Hjärnan sa nej, men nyfikenheten vann. Som den alltid gör.
Alltså, min vanliga rutin var ett helt projekt. Renans, toner, serum, ögonkräm, dagkräm. Nattkräm. Allt i små, dyra flaskor. Jag köpte ofta grejer på Åhléns eller Sephora. Typ den där CeraVe-tubben alla snackar om, eller La Roche-Posay. Funkade… okej? Kändes som att jag lade på ett lager, inte att det trängde in. Och vintern. Herregud. Mellan fingrarna sprack det. Kinderna blev torra och lite sträva. Jag tänkte att det var så det var. Bara att acceptera. Att köpa en dyrare kräm nästa gång.
Hur jag började använda tallow på ansiktet
Burken kom i ett litet rosa kuvert. Från Frankrike. Den var liten. En glasburk. Inuti var det något vitt och fluffigt, som vispad grädde fast inte alls. Doften slog emot direkt när jag öppnade. Lavender. Inte som ett tvättmedel. Inte heller som de där jätteäckla, söta doftljusen. Mer… örtig. Gräsig nästan. Som en gammal trädgård. Jag böjde mig fram och luktade igen. Det var faktiskt ganska skönt. Lugnande på nåt sätt. Min katt, Måns, hoppade upp på bordet och nosade på burken. Han tittade på mig som om jag var galen.
Jag läste etiketten. Vispat talg (tallow) från gräsbetande nötkreatur. Det är alltså rent nötfett. De vispar det så det blir luftigt. Idén är att det liknar vårt eget hudtalg, så det absorberas lätt. För fina linjer, eksem, känslig hud. Jag höll burken i handen. Jag ska alltså smörja in ansiktet med nötfett. Det lät så otroligt bisarrt. Så medeltida. Men 289 kronor var ju ingenting jämfört med allt annat skit jag köpt. Så jag tog ett finger, petade i. Konsistensen var konstig. Mjuk. Som smör som stått framme lite för länge. Jag förde upp det på kinderna. Det kändes… tjockt. Riktigt tjockt. Som att smörja in sig med salva. Det här kommer aldrig att suga in, tänkte jag. Jag gick och la mig och kände mig oljig. Som en kyckling innan den går in i ugnen.
Vaknade upp. Torkade mig lite i ansiktet. Förväntade mig att det skulle vara ett oljigt helvete. Men… det var det inte. Huden kändes mjuk. Riktigt mjuk. Inte klibbig. Inte flagnig. Bara… lugna. Det var det konstigaste. Inga mirakel. Ingen plötslig ”glasskin”. Bara att min hy inte kändes som ett strävt, torkat pergament för första gången på månader. Det var så enkelt. Jag blev förvånad. Jag trodde inte på det.
Varför nötfett för hud faktiskt är en grej
Jag började läsa lite. För mycket kanske. När man köper nåt konstigt måste man ju rättfärdiga det för sig själv. Så här är grejen, så som jag fattar det: vårt eget hudtalg är inte så annorlunda från djuriskt fett. Så när man sätter på sig tallow, lurar man typ huden att det är dess egen grej. Det absorberas. Det täpper inte igen porerna för det är inte ett konstigt kemiskt ämne som huden inte känner igen. Det är bara… fett. Ett väldigt rent, näringsrikt fett. Det låter äckligt när man säger det högt. ”Jag använder nötfett som nattkräm.” Men när man tänker på det, är det mindre äckligt än att smörja in sig med tjugo kemikalier med namn man inte kan uttala. Eller?
Min nya ”naturliga skönhetsrutin” blev plötsligt jättelätt. Två steg. 1. Rensa ansiktet med mitt vanliga, billiga renansingsmedel från Normal. 2. Ta lite av tallow-balmsen. Smörj in. Klart. Inget serum. Inget extra. Det tog 30 sekunder. Jag sparade tid. Jag sparade pengar. Hjärnan hade lite svårt att hantera det. Var inte hudvård menat att vara komplicerat och dyr? Det här kändes som att fuska.
Min hud efter några veckor med tallow balm
Effekten var inte dramatisk. Det var inte som i en reklamfilm. Det var subtilt. Efter kanske två veckor märkte jag några saker när jag torkade mig i ansiktet på morgonen. Kinderna var alltid mjuka. De sprack inte vid munvinklarna längre. Den där torra, kliande fläcken vid tinningen – den försvann bara. Som att den tröttnade och gick hem. Det bästa var händerna. Jag började ta lite av krämen och smörja in händerna på kvällen. Dom hade spruckit mellan fingrarna varje vinter sen jag var tonåring. Efter en vecka med det här… slutade det. Bara. Händerna kändes normala. Jag visste inte ens att händer kunde kännas så här på vintern.
Jag berättade för min kompis Sara. Hon skrattade. Sa ”talg? allvarligt?”. Sen kom hon över en kväll, hade en vinflaska med sig och sa ”får jag prova din fettkräm?”. Hon luktade på den. Hon provade. Nu har hon också en burk. Hon använder den på sin bebis som har lite eksem. Säger det funkar bättre än allt läkaren ordinerat. Det är såna grejer som får en att tro på det här. När det bara… funkar. På riktigt.
Jag är på min andra burk nu. Köpte den från samma lilla Etsy-shop. Det står ”Made in France” på den. Doften är fortfarande den där lavender-durren. Den har blivit en signal för mig. När jag öppnar burken och luktar, vet hjärnan att det är dags att koppla av. Sova. Det är natt. Det är en bra känsla. Bättre än doften från en dyr parfymkräm som inte gjorde något annat än att lukta gott.
Ska jag köpa den igen?
Ja. Det gör jag redan. Jag tror inte på mirakelkurer längre. Jag tror på det här. Det är inte sexigt. Det är inte glamoröst. Det är en liten burk med vispat fett som gör att min hud inte gör revolt på vintern. Och att byta till naturliga produkter blev inte ett helt projekt. Det blev bara att byta ut en grej mot en annan, enklare grej. En som faktiskt funkar.
Om du, som jag, är trött på att köpa små flaskor för stora pengar som lovar himmel och jord… kanske det är värt att testa. Bara för att se. Det värsta som kan hända är att du känner dig lite dum i några minuter när du smörjer in dig. Det bästa är att du kanske slipper torr, sprucken hud. Det är ett rätt bra utbyte.
Korta frågor jag ofta får
Är nötfett bra för ansiktet? Ja, det verkar så. Iallafall för mig. Tanken är att det är väldigt likt vårt eget hudtalg, så huden tar emot det bra istället för att stänga sig. Det är inte en kemisk grej, det är bara ett rent, näringsrikt fett.
Täpper tallow balm igen porerna? Inte enligt min erfarenhet. Tvärtom. För mig absorberas det ju och känns inte klibbigt. Min hud andas typ bättre för den slipper kämpa mot en massa konstiga ingredienser. Jag har inte fått fler finnar eller så.
Hur luktar lavender tallow balm? Svårt att beskriva. Inte som godis. Mer som äkta lavender, lite örtig och jordig. Lugnande. Som ett gammalt lavendelfält på sommaren, inte som ett reningsmedel. Doften försvinner ganska fort efter man satt på sig den.
Så ja. Det var min lilla historia om nötfett och hud. Om du är nyfiken, den lilla butiken på Etsy heter nåt med ”FrenchTallow” eller så. De har andra dofter också. Jag håller mig till lavender. För nu funkar det. Och när nåt funkar, varför krångla till det?
